Den 17/9 var jag i 10+6 och vaknar i ren panik på morgonen.
Trosorna var helt blöta kändes det som.
Jag sprang in på toaletten där jag ser att trosorna är helt blodiga och när jag väl sätter mig på toaletten kommer där en jävla massa blod samt klumpar som jag kommer kalla bomber.
Jag blev helt förtvivlad och började storgråta.
Jag väckte min sambo och fick skriva på telefonen att han va tvungen att ringa KK.
När han hade pratat med dem kör vi rätt så snabbt in och får då prata med sköterskor.
När läkaren börja fick vi träffat han och han skulle då göra ul och säkerställa att vi fått missfall.
Vi kommer in i vår sal igen efter blodtagning och får prata med sköterskorna igen och då fick jag abortpiller för att allt skulle komma ut mycket snabbare, samt så fick jag smärtstillande.
När vi åker där ifrån skulle vi hem till min mamma för att jag skulle hämta stora och tjocka bindor.
Påvägen dit känner jag att att där kommer en bomb och höjer rösten till min sambo att han måste köra snabbt.
Väl hemma hos mamma for jag in på toa och där kommer ännu fler bomber trodde aldrig de skulle ta slut.
Efter några toabesök där med bomber åkte vi hem till svärmor och var där hemma. Efter ca 2 timmar så tar jag abortpillerna. Under dessa timmar får jag såna jävlar verkar så de känns som jag skulle dö.
Men efter jag tagit abortpillerna så tog de ca 20-30 min och sen kom resten av det som skulle ut just nu.
Smärtorna avtog nu efter detta och jag kunde äntligen äta.
Vi pratade mycket om vad missfall var och hur det kunde ske.
Vi åt hos mina svärföräldrar och vi körde hem rätt så sent och sen somna vi. Allting var rätt så lugnt.