Den 17/9 var jag i 10+6 och vaknar i ren panik på morgonen.
Trosorna var helt blöta kändes det som.
Jag sprang in på toaletten där jag ser att trosorna är helt blodiga och när jag väl sätter mig på toaletten kommer där en jävla massa blod samt klumpar som jag kommer kalla bomber.
Jag blev helt förtvivlad och började storgråta.
Jag väckte min sambo och fick skriva på telefonen att han va tvungen att ringa KK.
När han hade pratat med dem kör vi rätt så snabbt in och får då prata med sköterskor.
När läkaren börja fick vi träffat han och han skulle då göra ul och säkerställa att vi fått missfall.
Vi kommer in i vår sal igen efter blodtagning och får prata med sköterskorna igen och då fick jag abortpiller för att allt skulle komma ut mycket snabbare, samt så fick jag smärtstillande.
När vi åker där ifrån skulle vi hem till min mamma för att jag skulle hämta stora och tjocka bindor.
Påvägen dit känner jag att att där kommer en bomb och höjer rösten till min sambo att han måste köra snabbt.
Väl hemma hos mamma for jag in på toa och där kommer ännu fler bomber trodde aldrig de skulle ta slut.
Efter några toabesök där med bomber åkte vi hem till svärmor och var där hemma. Efter ca 2 timmar så tar jag abortpillerna. Under dessa timmar får jag såna jävlar verkar så de känns som jag skulle dö.
Men efter jag tagit abortpillerna så tog de ca 20-30 min och sen kom resten av det som skulle ut just nu.
Smärtorna avtog nu efter detta och jag kunde äntligen äta.
Vi pratade mycket om vad missfall var och hur det kunde ske.
Vi åt hos mina svärföräldrar och vi körde hem rätt så sent och sen somna vi. Allting var rätt så lugnt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är de såhär att de känns för mig som att dagarna bara springer iväg. Inget kul. Idag är det lördag men jag är inte ledig bara för de. Mååååste plugga och det känns jättejobbigt. Men men jag överlever nog ändå. Om exakt 5 dagar vid denna tidpun...

Pallar inte med mig längre. Alla jäcla humörsvängnigar jag har nu har fan blivigt värre efter missfallet. Är så trött på detta nu och min sambo får ta allt. Hur länge ska vi orka med detta? Vill inget annat än att de ska ta slut. Allt kommer til...

Denna psykiska smärta är inget att leka med. Jag mådde dåligt igår men det var under kontroll och så blev det några groggar på de och de gjorde ju absolut inte saken bättre. Saknade vetskapen att jag var gravid och ville inget annat än att bli de...

Idag är en sån dag som jag alltid vill ha. En helt underbar dag mår så bra man kan göra. Men nackdelen är att jag är trött som ett as och saker vill fortfarande ej gå som jag vill. Men de kommer nog de också. Idag blir de att fira mig med mina fö...

Nu är det som så att när man har fått missfall får man ej bada eller ha sexuellt umgänge med någon eftersom man blöder och det är en väldigt stor infektionsrisk. Nu har jag ej fått lov att bada på 2 veckor och när man äntligen får göra de gör man d...